Blogg, nyheter & information

När man läser till ekonom är en av huvudteserna att en marknadsekonomi alltid är mer effektiv än en planekonomi. Marknadsekonomin grundar sig alltså i föreställningen om att vi rent ekonomisk åstadkommer bättre resultat genom att släppa handeln fri och det i sin tur bygger på frivillighet och samverkan. Detta därför att utan hjälp eller påtryckning utifrån kommer marknaden alltid hitta den mest effektiva lösningen/upplägget. En bärande princip är också att handel eller byten först kommer äga rum när det uppstår en ”vinna-vinna” situation. Grunden i detta är just frihet och valmöjlighet – att det går att jämföra olika alternativ, att man kan hitta rätt kompetens för just den här tjänsten, och att utvärdering och beslut helt enkelt tas utifrån det som är ekonomiskt mest effektivt och det som gynnar båda parter.

I en planekonomi är det istället någon övergripande makt (staten) som styr vilka varor och tjänster som ska produceras, och i vilken mängd, för att täcka behoven hos folket. Typiskt exempel på en planekonomi är ju gamla Sovjet. Det finns också massor av exempel och empiri som pekar på hur en renodlad planekonomin sällan fungerar bra i praktiken.

Men är det då så enkelt? Hittar alltid marknaden den ”bästa” eller mest ”effektiva” lösningen. Efter att ha varit verksam i svenskt näringsliv i över 15 års tid så tycker jag mig se att så sällan är fallet. Faktum är att i en ”fri marknad” uppstår många gånger ändå en mängd inlåsningseffekter som direkt motverkar en effektiv ekonomi/verksamhet. De här inlåsningarna behöver inte vara p g a lagstiftning eller regelverk, utan snarare handlar det om hur våra egna föreställningar hindrar oss från att inse och göra vad som verkligen är effektivt.

skarmklipp-4

Ett typiskt exempel på detta är åldersdiskrimineringen i svenskt näringsliv. Jag märker alltför ofta att det kan vara svårt för personer som fyllt 55 år att hitta ett nytt jobb. Varför då undrar jag? Det är ju den tiden i livet många samlat på sig massor av bra erfarenheter, och dessutom har de bästa möjligheterna att verkligen satsa på karriären. Med dagens pensionssystem har ju faktiskt en 55-åring mellan 13-20 år kvar att arbeta. Så länge lär ju i alla fall inte 30- eller 40-åringarna stanna kvar (och inte heller 55-åringen, för hen lär ha tröttnat innan dess ändå) så det kan ju inte vara ett problem? Ändå sker denna diskriminering. Det är inte effektivt!

Ett annat exempel är den långsamma utvecklingen av jämställdhet och mångfald i många branscher. Jag har ju tidigare främst skrivit om detta vad gäller jämställdhet och mångfald i ledningen, men faktum är att detta gäller i alla delar av organisationen och i många olika branscher (både kvinno- och mansdominerade branscher). Om marknaden vore ”effektiv” skulle ju detta ha justerats betydligt snabbare och vid det här laget varit ett icke-problem. Idag vet vi nämligen att en heterogen grupp vanligtvis mår bättre, trivs bättre, och därmed också presterar bättre på jobbet (d v s är mer effektiv). Dessutom ökas ju möjligheten att hitta rätt kompetens om dörren öppnas för fler grupper av sökanden. Trots detta görs mycket lite för att skapa mer heterogena grupper i arbetslivet, och många gånger möts jag t o m av övertygelsen att det ju är bättre om ”vi hittar någon som är lik dom andra så personen passar in i gruppen”.

Jag tror att anledningen till dessa ”ineffektiviteter” är att marknaden bara är så effektiv som vår förmåga eller vilja att förstå och göra det som är mest effektivt. Många gånger har vi inte insikten, tiden eller viljan att välja det som vore bäst ur ett ekonomiskt perspektiv. Det finns också många andra bevekelsegrunder hos oss människor än de rent ekonomiska.

Som övertygad marknadsekonom vill jag dock inte överge min tro på den ”ekonomiska effektiviteten” och tänker härmed fortsätta kampen om att upplysa om vad som faktiskt ger ekonomiska resultat. Det som av många anses vara ”etiska” eller ”mjuka” faktorer är i själva verket det som i längden ger stora ekonomiska effekter i verksamheten. Vi får nämligen aldrig glömma bort att organisationer inte utgörs av dess datorer, skrivbord, dokument, eller organisationsscheman. Detta är ju bara rekvisita, och ett sätt att organisera det som egentligen ÄR organisationen – nämligen människorna och mixen av dessa!

Håller du med eller tycker nåt annat? Finns det något att tillägga? Skriv gärna ett meddelande och berätta hur du tänker, eller kontakta mig direkt (se nedan)!

//Lena Creutz

Ledarutvecklare, organisationskonsult och huvudansvarig för Accelerate-Q

E-mail: lena@creutzcoachingconsulting.se

lena